Mitt livs äventyr!

Mitt livs äventyr!

Om bloggen

Jag vill att hela mitt liv ska vara ett äventyr. I den här bloggen delar jag med mig om saker som jag gör för att få vardagen till att bli mer som ett enda stort äventyr.

Stockholm marathon 2013

IM 2012/2013Posted by Daniel Sun, June 09, 2013 09:26:15
Jag hade tvekat ganska länge veckorna innan maran i fall jag alls skulle springa den. Jag har liksom inte fått in så mycket mängdträning på löpningen under maj så det kändes inte helt ok.

Efter lite överläggningar med nya träningscoachen Rikard på SSC så beslutades det att jag skulle göra ett testpass för att se hur kroppen kändes. Så tisdagen innan maran så sprang jag 20 km i ett lugnt 6-minuterstempo och det kändes helt ok.

Jag ville ju ta en revansch på maran, och i alla fall bevisa för mig själv att den fanns i kroppen innan jag kommer till Kalmar i sommar. Så på lördagen den 1:a juni stod jag där på startlinjen, lite lagom laddad, för att starta min andra marathon i karriären.

Starten gick och vi som stod längst bak i startfållan väntade 5-6 minuter innan vi passerade mållinjen för att släppa iväg alla framför. När jag väl kom igång att springa så gick det som vanligt i rasande tempo. Första kilometern på straxt över 5 minuters-tempo. Lugnade mig sedan något och höll ca 5:20 tempo. Hägrade här ett nytt personbästa på maran? Jag räknade att om jag höll 5:20-5:30 hela vägen så skulle det bli ca 3.50. Inte illa! Efter 20 km så hade jag sprungit i 1:49 och halvmaran passerades vid 1:55. Inte illa alls. Dock så började här den tunga biten, när man svänger ut mot Djurgården vilket alltid har knäckt mig. Kanske är det för att det är väldigt tomt på folk där ute? Men även så började vädret bli sämre vid det här laget, det började dugga lite grand.

Mina kilometertider ökade sakteligen och jag såg på klockan att jag passerade 5:40 tiden (den tid jag behövde för att springa under 4 timmar) och för att sedan gå över 6 minuterstempo. Straxt innan jag passerade djurgårdsbron så åt jag två bananhalvor och försökte få igång energin igen men det gick liksom inte. Hade lite småont i fötterna också.

Nu började den jobbiga biten. Kroppen skrek att den ville gå (helst lägga sig ner och sova) men jag försökte streta vidare genom att gå lite springa lite. Regnet hade tilltagit och för att inte frysa så mycket så fick jag tvinga mig själv till att springa. Passerade västerbron för andra gången, små sprang lite ner för den och lunkade fram på norrmärlarstrand. Egentligen så ville jag avbryta här men insåg att det skulle nog vara lika jobbigt att ta tunnelbanan tillbaka till stadion som det var att springa klart loppet. Jag hade ju ändå bara 7-8 kilometer kvar. Satte mig en stund på en bänk under ett träd för att komma undan regnet för en stund och tog den sista gel:en som jag hade med mig, sen beslutade jag mig för att jag skulle avsluta loppet om jag så skulle behöva gå hela vägen i mål.

Efter ca 40 minuter så passerade jag tillslut mållinjen, genomblöt, kall och stum i benen på det inte så smickrande tiden 4:21. Med tanke på den träning jag fått innan så var det kanske inte så tokigt och jag tänkte också att det kanske var en bra träning mentalt att genomföra ett lopp som inte gick busenkelt utan man fick slita för varje meter man tog på slutet.


  • Comments(0)//blogg.yings.se/#post611