Mitt livs äventyr!

Mitt livs äventyr!

Om bloggen

Jag vill att hela mitt liv ska vara ett äventyr. I den här bloggen delar jag med mig om saker som jag gör för att få vardagen till att bli mer som ett enda stort äventyr.

Ironman Kalmar 2014, Race report

IM 2013/2014Posted by Daniel Tue, August 19, 2014 18:13:01

Ironman Kalmar 16 augusti 2014, Race report

Detta var min ironman-debut och till skillnad från dom flesta så hade jag inte gjort något mellanting innan jag gav mig på Ironmandistansen. Det enda jag hade i bagaget var ett antal olympiska distanser, två marathon och en halv-vätternrunda. Dock så kände jag mig ändå väldigt förbered med tanke på att jag nu har tränat i två och ett halvt år inför denna dagen.

Race-veckan

Två veckor innan tävlingen hade jag börjat känna mig lite tjock i halsen så jag valde att skippa några av passen under race-veckan. Dels för att inte riskera att det skulle bli värre och dels för att försöka få så mycket vila som möjligt innan tävlingen. Jag skruvade en del med cykeln istället, då jag valde att göra servicen själv istället för att lämna in den. Det blev ett kedjebyte, byte av hjulen på växelföraren och nya styrlindor. Sen var cykeln redo för tävlingen.

Väl nere på plats i Kalmar tog jag en timmes cykeltur för att känna av hur kroppen kändes och kontrollerade att cykeln fungerade som den skulle. Där efter följde registrering och pre-race-möte. Det var inte så mycket nytt på det men skadar inte att sitta där och lyssna lite.

Under fredagen så checkade jag in cykeln, packade påsarna (bike-bag och run-bag), samt var med på en frågestund som klubben anordnade angående Ironman. Det var intressant att höra vad panelmedlemmarna hade att säga om diverse frågor. Bland annat hur man hanterar att gå in i väggen under en tävling, hur man kan förhindra det, och även en hel del om hur man får i sig all energi man behöver under tävlingen.

Min plan för energi-intag var att se till att ha 6 bars, och 4 gels med mig på cyklingen (något som senare blev ändrat till 8 gels), plus lite smågels, magnesiumtabletter, och 4 salttabletter. Utöver det så tänkte jag också ta med mig en macka och en drickyougurt att ha direkt efter simningen. För löpningen så tänkte jag ta med 2 gels och sen ta det som fanns utmed banan, plus att ha en macka förbered efter cyklingen som jag skulle kunna ta.

Simningen 3800 m

Sim-starten var omgjord till en vågstart i år vilket innebar att man ställde sig i en startgrupp som motsvarade den tid man trodde man skulle simma. Det innebar att jag ställde mig i gruppen 1:25 (faktiskt så ställde jag mig mellan 1:20-gruppen och denna eftersom dessa ändå flöt ihop senare). Sen gick man på led i startfållan ner i vattnet via en ramp och började simma direkt. Jag tyckte sim-starten var väldigt bra, fick inte alls det där flåset man brukar få vid mass-starter och kunde genast komma in i en bra rytm. Jag hade inte rekat simbanan så mycket utan visste bara i stora drag hur den skulle gå så vid vissa bojar ville jag vända tidigare men fann mig snart när jag såg att ingen annan vände.

Simningen flöt på utan problem, jag fick några smällar av en del men inget som var allvarligt. Nackdelen när man simmar i dom långsammare startgrupperna är ju att folk där är allmänt dåliga på att navigera så flera gånger fick jag problem med folk som simmade in i mig från sidan.

T1, Första växlingen

Efter simningen kom jag upp ur vattnet, drack en halv mugg med vatten, hittade min blåa bike-bag och sprang in i ombytestältet. Där träffade jag Jesper, en cykel-ledare i klubben, så vi bytte om och stod och snackade lite med varandra. Jag hade ingen brådska utan tog god tid på mig att fixa allt. Totalt så tog växlingen 7 minuter.

Cyklingen, 180km

Ut på cykeln och full fart mot Ölandsbron. Det blåste lätt vind från väster så man hade medvind över bron och själva puckeln på bron var snart avklarad och efter det kunde man susa fram dom resterande 5 kilometrarna i 40 km/h. Väl ute på Öland vände man söder ut och pumpade vidare mot nedre delarna av ön. Man skulle cykla en loop på 12 mil här ute och sedan återvända till fastlandet för att köra en loop på 6 mil. Utefter vägen på Öland stod det folk nästan över allt, och man hade aldrig en tråkig stund. Jag försökte hålla uppe farten, samtidigt som jag såg till att växla vätskeflaskor vid varje aid-station. Dock så drack jag inte mer än en flaska (knappt) per timme, vilket gjorde att jag bara behövde byta en flaska i taget. Där i mellan försökte jag få i mig ca en och en halv bar och en gel i timmen, plus en eller två bananhalvor vid varje aid-station.

Den tyngsta biten på cyklingen blev när jag skulle korsa Öland på vägen tillbaka mot fastlandet då man hade en motvind och lite uppförslutning i 7-8 kilometer. Där sänktes hastigheten rejält men jag såg att jag inte var den enda som fick slita där.

Efter Öland så cyklande man in och gjorde en loop in mot växlingsområdet innan man åter vände utåt för att köra den sista delen av cyklingen på ca 6 mil. Denna del var lite seg men jag kände mig ändå inte så trött. Jag låg och växeldrog lite med en klubbmedlem (på korrekt avstånd) vilket gjorde att det ändå blev lite lättare. Sista biten försökte jag ligga på lite lättare växlar för att underlätta löpningen, kanske inte spelar så stor roll under en sån här tävling men kanske mer mentalt.

T2, andra växlingen.

Tog det lika lugnt vid denna växlingen. Såg till att byta strumpor så jag hade torra och fräscha till löpningen. Stoppade på mig lite kramptabletter och gels samt försökte äta min andra macka (tunnbröd och leverpastej). Det visade sig vara lika svårt att få i sig denna som den tidigare, så första tuggan spottade jag ut efter en halv kilometer och slängde resten.

Löpningen, 42km.

Löpningen började med en slinga genom centrala delen av Kalmar och man fick springa förbi målområdet första gången (av totalt 4 gånger) för att sedan ge sig ut på första varvet av tre. Varje varv var på 14 kilometer och man sprang norr ut i ca 7 kilometer innan man vände söder ut och kom in till centrum igen. Första varvet gick riktigt fort, kanske lite för fort. Jag tror jag höll 5:30-5:35 den första milen. Mycket tack vare alla som hejade och att äntligen få göra något annat. I början på andra varvet började jag känna av att magen inte riktigt hängd med. Varje gång jag försökte dricka lite sportdryck så kände jag hur den ville vända och komma upp igen. Försökte springa lätt utan att låta något komma upp och fick gå mer och mer. Jag tänkte att om jag började spy så skulle all energi försvinna ur kroppen den vägen. Jag insåg att jag skulle ändra lite taktik vid depåerna och började dricka vatten, cola, och sedan skölja ner med mer vatten. Detta visade sig fungera och jag insåg att jag skulle kunna ta mig runt på detta sätt. Fick hoppas på att den energi jag fick i mig under cyklingen skulle hålla till löpningen.

Jag hade också läst att dom skulle ha gels vid depåerna som skulle vara av körsbärssmak. Perfekt tänkte jag (körsbär är min favoritsmak). Dock så visade det sig att den körsbärssmaken var ganska däst, mer åt katrinplommon-hållet. Vilket inte alls passade mig, så den gel jag försökte få i mig spottade jag raskt ut. Dom gels som jag hade med mig var jag heller inte så sugen på att äta med tanke på hur magen ogillade dom. Jag försökte också äta en BareBar som jag hade fått med mig men det visade sig att den var lika svårtuggad som mackan. Tillbaka till Cola och vatten helt enkelt.

Ut på sista varvet så började jag springa lite mer och kunde hålla en ganska bra takt. Någonstans när jag hade ca 7 km kvar insåg jag att jag skulle kunna hinna med att komma under 13 timmar om jag bara såg till att springa hela tiden. När jag började närma mig stan igen och hade ca 2,5 km kvar hade jag ca 20 minuter kvar, men då starten hade varit lite flytande och jag själv var osäker på om klockan verkligen stämde så vågade jag inte chansa utan försökte trycka på lite i stegen hela vägen.

Efter sista vätskestationen så var det ca 500 meter kvar till målet och man skulle bara springa över en träbro, genom muren och sedan svänga upp på upploppet. Det var en härlig känsla i kroppen när man tog svängen och kunde se målet. Jag började öka för att komma förbi några som sprang framför mig och insåg att jag kunde hålla ett ganska högt tempo och lyckades springa förbi ett par stycken på målrakan. Sprang över mållinjen på tiden 12:53:19. Inte alls illa för första Ironman-tävlingen!



  • Comments(0)//blogg.yings.se/#post639