Mitt livs äventyr!

Mitt livs äventyr!

Om bloggen

Jag vill att hela mitt liv ska vara ett äventyr. I den här bloggen delar jag med mig om saker som jag gör för att få vardagen till att bli mer som ett enda stort äventyr.

Det här med kärlek...

DagbloggPosted by Daniel Wed, December 14, 2011 03:52:32
Varför heter det egentligen kärlek när det uppenbarligen inte är någon lek?

Jag minns hur enkelt det var när man var liten. Då kunde jag ibland drömma om någon som gick på samma dagis och dagen efter var jag kär i just den personen. Hur enkelt som helst och eftersom man på det tiden inte var så noggrann med om kärleken var besvarad så var man i princip ihop därifrån (oftast tills jag drömde om någon annan).
På senare år så har det blivit allt svårare att bli kär i någon. Kanske för att man är mer försiktig att lämna ut sig? Eller är det för att man är rädd för att bli sårad?
En stor del av tiden på högstadiet gick ut på att gå runt och vara hemligt kär i personer som antingen inte visste om det eller som bara helt ignorerade det. Som för så många andra så var det nog mest bara en rörig tid.
Under min gymnasietid hade jag två stora förälskelser. Båda var i tjejer som jag tror inte riktigt visste om det. Den ena var en tjej som jag nog bara hade fått för mig var ointresserad, men jag minns ändå hur hjärtat missade ett slag varje gång våra ögon råkade mötas. Undrar vad som hände med henne?
Den andra tjejen gick jag och spanade på hela sista året innan jag tillslut vågade gå fram och fråga om hon ville följa med som date på studentbalen. Hon gick i en klass under oss och svarade till slut ja. Dessvärre så skulle det visa sig att hon hade svarat ja bara för att hänga med sina polare som också hade blivit bjudna på balen. Så efter middagen tackade hon för sig och försvann och sa nog inte så mycket mer till mig den kvällen.
Har det blivit enklare nu då? Jag bor ju som singel i vad dom säger är världens singeltätaste stad. Nej, inte precis och jag undrar ibland vad det är som är felet. Letar man på fel ställen? Är det så att folk inte vill bli tillsammans, eller kanske att dom som villa ha förhållanden redan har skaffat det och så står jag där som den där udda strumpan som ligger längst ned i tvättpåsen?
Nja, sådär riktigt illa är det kanske inte men man börjar ju undra lite ibland.

Fortsättning följer...

  • Comments(2)

Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.
Posted by anna svammelmaja Mon, December 19, 2011 23:39:18

Man ska aldrig sluta hoppas, kärleken finns där när vi som mest behöver den, ofta i form av vänner eller familj som värmer hjärtat när det känns lite ensamt eller tomt. Den stora kärleken, tvåsamheten, den möter vi när vi söker den som minst. Tror snart du hittar din alldeles egna unika udda strumpa.

Posted by Alma Wed, December 14, 2011 21:49:26

Det finns gott om udda strumpor i världen. Jag ser ibland på matchande strumpor och undrar om det egentligen skulle vara så mycket bättre, i många fall kommer jag fram till att det inte är det. Ser de inte själva att de inte matchar fastän de tror det, hallå, ni har ju olika mönster!? Jag vill ha någon som är mer lik än olik mitt mönster. Spännande att se vad 2012 bjuder oss strumpor på!